18+1, veckorna bara rusar förbi. Nästa vecka åker vi till Assisi, känns som det var för bara en månad sen resan blev bestämd, men riktigt så är det ju inte.  Jag är väldigt flygrädd, så det är med skräckblandad förtjusning som jag kommer sätta mig i flyget på måndag.  Ser inte fram mot att flyga och ser verkligen inte fram mot att vara utan Robin i fyra dagar, det längsta vi varit ifrån varnadra utan att se varandra är en helg, och då är det ju bara lördagen jag inte har fått träffa honom. Känns kanske knäppt, men jag saknar honom redan av bara vetskapen att jag ska resa ifrån honom.. Och tänk om planet skulle störta, då får jag aldrig se honom igen och vi får aldrig träffa vårt barn. Nä Usch Linn, SLUTA! Allt kommer att gå bra.

Jag mår fortfarande lite för bra för att det ska vara sant, jag är oerhört tacksam för detta. Magen syns, jag älskar det. Har jag tajta kläder nu går det absolut inte att skylla på att man ätit en bit för mycket av kladdkakan.  Jag känner fortfarande inga sparkar av den lilla, men det kan ju dröja, däremot längtar jag efter dom, ska bli så fantastiskt att känna av honom/henne.

Jag fick en bok av min pappas sambo Malin, handbok för gravida. Har inte kommit jättelångt i den, men jag är tveksam till att jag gillar den, hon känns väldigt negativ och skriver att kroppen in princip blir totalförstörd efter att man gått i väntans tider och fått sitt barn. Även om det är så, så vill jag nog inte tro på det, jag vill göra min egen uppfattning om det och hoppas innerligt inte att allt är så illa som hon skriver.