Jag sitter och skriver ihop lite berättelser jag kommer att berätta för vårt barn när han blivit lite äldre, tanken är att berätta sägner som hör till trakterna där vi bor. Så som om Karins sten, Blenda, resestenen osv.

Kanske inte kommer vara så välskrivet, då det är mycket svårare att sitta och skriva ner än att bara sitta och berätta, men något såhär kommer det låta....

Den första jag kommer att skriva ner till er är historien om Blenda, Blenda är hämtad från Odensjö, där min Robin är uppvuxen.

 

Sägnen om Blenda- Blodberget

 

För väldigt länge sedan fanns det en kvinna som hette Blenda, lägg hennes namn på minnet.

 

Ryktet nådde männen i Värend att Kung Alle hade problem i kriget mot danskarna i Västergötland, Männen bestämde sig för att hjälpa till, alla män och alla pojkbarn som var tillräckligt mogna för att kriga samlade ihop alla vapen och redskap som kunde tänkas behövas i kriget och for iväg.

Kvar var bara kvinnorna och deras små barn, detta rykte nådde Danskarna och de bestämde sig för att tåga upp till Värend för att ta över, en enkel match om ryktet skulle visa sig vara sant.
När Danskarna kom fram märkte de till sin lättnad att ryktet var sant och de började härja fritt, de brände och skövlade, stal och misshandlade. Blenda samlade ihop kvinnorna och berättade för dom att vi måste slå tillbaka, ska vi sitta här och se på när dom förstör våran mark, det vi och våra män har byggt upp? NEJ! De började smida planer om att slå tillbaka, men med vad? Männen hade ju tagit med sig alla vapen, allt som fanns kvar var högafflar och brödkavlar. Läget var hopplöst, hon sa till kvinnorna att det bara fanns en sak att göra, hon samlade ihop kvinnorna och gick för att möta upp Danskarna. Där stod alla Värends kvinnor, öga mot öga framför Danskarna, Blenda trädde fram och sa, vi vill gifta oss med er. Kvinnorna utbytte blickar och man hörde förvånande utrop från kvinnorna i bakrunden.

Danskarna som tvivlade lite frågade, era män då?

Våra män? Dom som är och krigar mot er, dom står inte har en chans mot er, vi vet alla att ni är så mycket bättre och starkare än vad våra män är, vi vet att dom inte kommer tillbaka, våra barn behöver en fadersgestalt, våra barn behöver er.

Männen gick med på detta och Blenda sa – Kom till gläntan vid berget vid skymning, vi ska där äta en festmåltid och sedan gifta oss.

På kvällen kom danskarna till platsen och mycket riktigt det var uppdukat för fest, mat i mängder och mjöd i ännu större mängder, men inga kvinnor. Danskarna grunnade en stund på detta, men bestämde sig snart för att hugga in i det som fanns. Snart var danskarna berusade och stämningen var på topp, mjöden fortsatte att flöda och de var på väldigt bra humör, framåt nattning så däckade männen en efter en och snart trädde kvinnorna fram med Blenda i ledning och högg ihjäl de däckade männen, berget såg alldeles rött ut av reflektioner från vattnet som färgades rött av männens blod som runnit ut i vattnet.